Väntrum

När han kom till dig, jag bad honom göra det, å hälsa dig att jag älskar dig och saknar dig jätte mycket.

Den 25 september kl 16.45 dog din pappa. Jag kom dit kl 5, jag hann inte dit, en kvart före dog han, och han dog ensam, men jag tror att han ville det. Jag hade på fredagen redan pratat med honom, och sagt att han måste hälsa till dig, han lovade att han skulle göra det. Jag satt hos honom en timme, pratade lite och mindes. Minnena sköljde över mig som en tsunami, jag tittade på honom, han hade samma gulaktiga färg i ansiktet som du hade när du dog. Skrämmande lika.

Jag känner frid.

Jag pratade med min kurator på tisdagen och hon frågade om jag hann säga hej då till dig, men det hann jag ju inte, du fick ju den där medicinen som torkar ut lungorna så du kunde andas lättare, och då sov du hela tiden, jag sa att du kramade mina fingrar när det var dags och att jag smekte din kind. Men jag sa ju aldrig hej då. Vi hann ju aldrig ta farväl av varandra. Jag sa ju aldrig till dig innan du somnade, jag älskar dig och jag kommer att sakna dig jätte mycket. Du sa inte heller jag älskar dig till mig, vi liksom hann inte göra det innan du somnade.

Kanske det var därför jag så gärna ville vara med Arvid när han dog, så jag kunde säga till honom hej då och be honom hälsa och att du kanske var där och jag kunde säga i mitt huvud till dig, hej då älskling, jag älskar dig och saknar dig.

Jag åkte till graven efter att jag lämnade kvar Arvid på sjukhuset, tände ett ljus för honom och ett ljus till dig som jag gjort varje vecka sedan du begravdes.

Det kom 2 harar hoppandes fram till mig vid din grav, var det du och Arvid?

Roine jag saknar dig så mycket. Jag saknar din röst, dina ögon, ditt leende, jag saknar allt med dig.
Sorgen är inte lika tung, jag har klafsat mig ur sorgeträsket, men jag tänker på dig varje dag.

Hälsa Arvid och tacka att jag fick vara hos honom de sista dagarna.

Älskar dig - Saknar dig.