Väntrum

I dag ett år sedan jag startade denna blogg, för att jag visste inte hur jag skulle få ur mig all ångest, oro och tankar. Jag tänkte detta kanske hjälper mig att orka vidare som anhörig till en svårt cancer sjuk make. Jag kallade bloggen först för Dödens väntrum, det kändes verkligen som att sitta i ett väntrum och titta på 2 dörrar, en dörr till livet en dörr till döden. Jag såg ut men ingen såg in, jag var ensam och förtvivlad.

2 dagar senare dog du och när jag orkade skriva mitt andra inlägg bytte jag namnet till Väntrum, för jag satt ju inte längre i dödens väntrum, jag hade ju öppnat den dörren, jag hade ju hållit döden i handen när du lämnade livet. Jag hade lyft lite på skynket och tittat döden i vitögat å jag hamnde i ett nytt väntrum, ett väntrum där jag skulle försöka hantera sorg, tårar, längtan, ilska, livet, depp, sorgträsk, glädje, arbete, gamla vänner, nya vänner, bonus mormor, födelsedagar, jul, midsommar, semester, framtid.

Det har varit ett tufft år, jag åker berg och dalbana i känslor, jag har klafsat runt i deppträsket, jag har varit glad, jag har rest, jag har försökt leva livet utan dig. Det har varken varit roligt eller enkelt. Men jag har varit tvungen.

Jag måste leva vidare även om det är tungt, och jag vägrar att deppa ihop.

Älskar dig - saknar dig.