Väntrum

Vaknade i natt av att det kändes som du låg bakom min rygg och kramade mig hårt. Jag hade drömt en liten märklig dröm om dig, och jag som aldrig drömmer om dig. Har bara hänt 1 gång sedan du dog och då fick jag bara se dig lite snabbt.

I natt drömde jag att jag träffade ett medium som fick kontakt med dig och när jag blev tillsagd att gå och sätta mig i soffan i drömmen så lade jag mig ner i den. Mediet ropade på mig och sa att nu är han här och då kunde jag inte resa mig upp, ngn kramade mig så hårt och höll mig tillbaka. 

Jag vaknade helt klarvaken och kände samma känsla som i drömmen, att jag blev kramad hårt. Jag stirrade rätt ut och vågade inte vända mig om. Jag kände tydligt dina händer krama mina bröst. Efter ett par minuter släpptes greppet sakta och försvann. Jag började tok grina, det kändes som det var du. Så där som du brukade göra när du ville värma dig bakom min rygg. Jag blev både rädd och glad, men så förtvivlat ledsen när jag insåg att du inte är här hos mig.

Å älskling vad jag saknar dig. Det är så svårt nu. Det är så ensamt. Midsommar utan dig närmar sig med ångest. 1 vecka efter den och sen semester utan dig. Livet suger. Jag har fallit ner i deppträsket och det hårt, jag orkar inte ta mig upp. Jag har ångest, smärta och är tok stressad. Det är så svårt att vara glad, livet känns verkligen hopplöst ut nu. Jag grinar varje kväll, tårarna vill inte sluta rinna.

JÄVLA, JÄVLA CANCER SKIIIIIIIIIIIT. Jag hatar dig jävla cancer. Du tog min älskade i från mig.

Äskar dig - saknar dig.