Väntrum

På den här bilden, att du här 3 veckor kvar, innan du dog hade givit upp. det var så frustrerande. Både du och jag visste att det här är början på slutet. Dina ögon skrek, detta är inte jag, här vill jag inte vara. Jag vill hem och bli frisk.
Efter den här bilden blev du för varje dag mer lik din pappa Arvid som i mars fyllde 90. Du blev för varje dag äldre, äldre, äldre, så skrämmande att se vad cancern gör med kroppen, den tar död på allt, äter upp sin givare och givaren blir bara på ngr dagar äldre, äldre, äldre. Det är som livskrafen sugs ut ur kroppen, en forskare skulle ha sagt så otroligt fasichnerande och se vad en sjukdom kan göra med människans ålderdom. Som en anhörig sitter man bara och skriker rätt ut i kroppen, SLUTA, SLUTA, SLUTA. Ta min älskade men ta inte min älskades ögon och utseende, gör denne inte äldre än vad den är.

Men vad vet vi om livet och döden. Vi vet vad är att leva men vi vet inte hur blir vi egentligen till. När kommer själen i kroppen? Vi vet inget om döden, varför blir kroppen så gammal vid sjukdom. Varför måste kroppen tynas bort. Är det för att den skall vara lättare att bäras i kistan, ta mindre plats på kyrkogården, varför?????

Det var så hemskt att se min älskade förändra sitt utseende. Jag vet att vi alla upplever så med en cancersjuk, men vad är det som händer???? Varför?????.

Jag har börjat fundera på, varför forskar ingen om detta, det är så hemskt att se sin älskade tyna bort, tom barn får ett vuxet, åldrat utseende ju närmare döden man kommer. Varför. Är vi som löven på träden. Ja om man åldras i normal takt men inte när man blir cancer sjuk. Känner kroppen att den inte har något val, det är bara att kapitulera. Cancern härjar runt, tar död på all livskraft, organ och till sist hjärtat. Det är så grymt mot oss efterlevande, varför skall vi behöva se denna hemska förändring, det räcker med vetskapen om att en dag är den älskade död. Varför måste vi som lever vidare plågas.

Vad har vi gjort för fel, att vi som anhörig måste genomgå denna fruktan, denna rädsla, denna hjälplöshet som cancer period har och sedan måste se vår älskade förändras så vi knappt känner igen den vi älskar.

Varför måste vi som anhörig behöva lida så mycket???? Cancern tar inte bara våra älskades liv, den tar något från vår anhörigas själ och ger oss ett hat som vi aldrig kan ta bort, som vi aldrig kan glömma, som vi alltid kommer att bära med oss samt känna rädsla för, kanske inte för vår egen del men för våra efterlevande anhöriga och vänner.

Vad har vi gjort för att behöva genomlida detta????? Är vi skyddsänglar för våra cancersjuka??? Är det därför jag träffade min älskade själsfrände Roine, Är det därför en del kvinnor föder dödsdömda barn? Vi är änglar på jorden och vi vet inte om det. Att vara själsfrände - är det att vara en ängel??????

Ibland kan jag känna att allt som händer mig har en mening. Jag har råkat ut för det mesta, jag överlever, jag står där med mina vingar och omfamnar och skyddar. Och när döden närmar sig står jag där, stark och omhändertagen, jag torkar tårar, ställer upp, står stark. Men för helvete det är ju min make som har dött.

Om jag är en ängel, varför känner jag mig så vingklippt??? Jag kan inte flyga, eller jag orkar inte flyga. Varför känner jag mig ensam. Skall jag inte få ett annat uppdrag???? om jag skall det, när i så fall. Måste jag känna sådan smärta och sorg innan jag orkar gå vidare till ett nytt uppdrag, en ny själsfrände??? Kommer jag att träffa ngn ny själsfrände eller har jag gjort slut på min kvot. Är det bara Sebastian kvar att leva för??????

Är det så som skyddsängel så måste man gå igenom ett dödsfall. Hade jag då tur att inte Gud tog min Sebastian ifrån mig när han blev överkörd, men jag var tvungen att förlora ngn som betydde så mycket för mig, så han tog min älskade Roine istället. Då hade ju Roine otur att ha träffade mig. För mitt ödet var ju att han skulle dö och inte min son. Shit happens eller?????

Blir jag klok eller blir jag knäpp.?????????????????????????

Skyddsängel jag gärna är, men ge faan i min familj. Hör du det Gudfan.

Jag älskar att lyssna till gruppen Hurts, de är änglar för mig, vacker röst, vacker musik å sen kan man om man vill lyssna på denna sorgliga text, gör inte det om du inte vill få lite mening, låt var musiken flöda igenom rummet. Vi änglar svävar ovanför.

Älskar dig Roine, saknar dig.