Väntrum

ingen bra kombination....

När du levde kunde jag bli så arg på dig. Bara en korkad kommentar och ilskan växte. Det mullrar i tårna nu som jag brukade säga. När jag började bli riktigt förbannad. Jag tyckte alltid du var så orättvis. Och när jag blev arg så tysnade du, och tyckte att jag överreagerade. Vaddå tänkte jag då, överreagerar. Å så kom det som brev på posten, ett par dagar senare, mensen.

Jaha, hade jag PMS tänkte jag, lika överaskad som förra månaden. Det är konstigt att man aldrig lär sig, det är ju samma visa varje månad. Men man tänker inte på att det är mens tider, så glad att man slipper skiten.
Och sen när den dyker upp så blir det ett jaha, och så får man be lite om ursäkt för att man brusade upp "överreagerade".

I söndags hade jag PMS, men nu visar den sig i sorg och gråt och bedrövelse. Det är verkligen ingen bra kombination att ha PMS och sorg. Det är skit jobbigt. Jag var helt utslagen av gråt. Jag grät från det jag vaknade tills jag gick i säng på kvällen.

Jag grät när jag pratade med syrran. Jag grät när jag pratade med mamma. Jag grät när jag var till dig, vid graven. jag grät i bilen hela vägen hem. Jag grät verkligen hela dan. Det gick inte att äta. Maten fastnade i halsen, det kändes som det i all fall, den där jobbiga klumpen som sitter ivägen.

Tårarna ville inte sluta rinna. Jag fattar inte hur mycket tårar det finns att gråta, någon gång måste de ju ta slut. Jag är så trött på mina tårar. Jag förstår att det är bra att gråta, och gråta, och att ngn gång slutar de komma. Men det är skit jobbigt nu.

Jag undrar om du vet hur jobbigt jag har det utan dig.

Älskar dig, saknar dig.