Väntrum

Roine, i dag, den 16 feb 2011, blev du morfar igen till en liten kille, på 3915 gram och 51 cm lång. Kl 9.25 kom han ut och såg för första gången livet där utanför.

Carro har skickat en bild och han är jätte söt. Hon messade kl 06.03 och berättade att värkarna hade börjat och att de var på väg till BB.
Jag blev jätte glad, äntligen tänkte jag, lill Roine är på väg, men så kom jag ju på att det var för exakt 4 månader sedan å nästan på klockslaget dog du.

Dubbla känslor.... glädje och sorg...... tårar och skratt..... förväntan och förtvivlan..... Det är så det är, liv dör och liv föds.

Jag är så jätte ledsen över att du aldrig kommer att få se honom, aldrig kommer att få bära, krama honom, aldrig få se honom växa upp. Jag är så ledsen över att han aldrig kommer att få lära känna sin underbara morfar.
Vi kommer att visa bilder på dig och säga, det här är din morfar, men vad säger en bild, ingenting.
Jag har själv vuxit upp utan min mormor, hon dog när jag var ett år, och det sörjer jag. Att jag aldrig fick chansen att lära känna henne, se om hon var lik mamma, både till sättet och utseendet. En tomhet finns alltid där och undran över, hur var hon?

Jag är så glad för Carro, Jimmy och Nellys skull, att de äntligen har fått sin lill kille och bror.
Kram och stort grattis till er.

Jag längtar tills jag får se honom.

Älskar dig - saknar dig.