10 månader....
Har jag levt utan dig. Å jag hatar det. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag känner mig så jävla tom och halv.
Varje dag jag kommer hem från jobbet, hoppas jag att jag skall vakna upp ur denna mardröm och i stället öppna dörren och höra din röst ropa hej älskling, komma fram och ge mig en puss och säga, å vad jag har saknat dig. Har du haft en bra dag? Börja laga mat och sätta sig å äta tillsammans, glo lite på TV och sen gå och lägga sig.
Men jag vaknar inte upp ur denna mardröm, för detta är verkligheten som visar sin onda sida. Varje dag jag öppnar denna jävla ytterdörr, så går jag in i en tom hall, en tom lägenhet. Jag går runt och glor lite, öppnar kylskåpet, byter om, tar en macka, sätter mig vid datorn, glor på tv, lägger mig i en tom säng. Somnar ensam och vaknar på morgonen utan dig. I 10 djävla månader har jag gjort detta, och jag skall fortsätta göra det, å jag hatar det.
Sommaren närmar sig höst, semester har jag "firat" utan dig. Jag har haft det bra, men jag har saknat dig så mycket, allt som jag gjort har jag velat att du skulle varit med.
Förra måndagen skulle du fyllt 52 år, jag var inte hemma, jag var i Tyskland, Jag gick till kyrkan och satte ett ljus till dig. 1 gången som jag firar din födelsedag utan dig och fler skall det bli.
Det börjar närmar sig, helvetet på jorden, årsdagen, alla minnen från sjukhuset, far runt i huvudet, jag tänker varje dag, förra året i dag så hände det här. September närmar sig med förskräckelse, då vårt liv bara rasade ihop, då du närmade dig döden med stormsteg. Jag fick tog sorg för 2 veckor sedan, gick och hämtade dina kläder som jag har sparat, lade dem på din plats i sängen, allt i ordning, T-shirt, mjukisbyxor, strumpor, jag slog på TV:n klickade fram Fotobollen på Eurosport, lade mig på tomma dig och stor grinade. Jag bannade mig för att jag redan hade slängt de andra kläderna, jag hade verkligen behövt dem. Efter många timmar somnade jag av utmattning och dina kläder låg kvar hela natten, när jag vaknade låg de tomma på din sida. Helt tomma utan dig, jag försökte föreställa mig dig i dem och hur du såg ut i dem. Jag kunde inte åka till jobbet, jag var helt utmattad och tårarna bara rann, helt igen svullen i ansiktet var jag, såg ut som jag gått en rond i boxningsringen.
Just då när jag låg på dina kläder och lyssnade på fotbolls sorlet, så började jag fundera på om jag höll på att bli galen. Jag tänkte att nu skulle ngn se mig och då skulla jag hamna på hispan.
Å Roine, Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, det finns inga ord som kan beskriva hur det känns. Hjärtat brister. Jag blir snart galen. Hur faan skall jag orka, hur skall jag orka gå igenom de kommande 2 månaderna. Jag bävar, magen gör ont, jag känner mig orolig.
Börjar jag tappa fotfästet? är jag tokig? eller är det bara "normal" sorg?
Min älskade, älskade vän och make.
Jag saknar dig så, jag älskar dig så.
Kan du inte komma tillbaka, snälla.
