Väntrum

I dag har du varit död i 5 månader och Kevin ditt barnbarn, levt 1 månad. Jag var och hälsade på i dag. En jätte söt liten kille som verkar trivas i min famn, han somnade gott där, med handen knutet runt guldhjärtat som jag lät göra av våra ringar. Jag får sån känsla av att det är du, önsketänkande, men han är rätt lik dig faktiskt, han gör lite miner som påminner om dig. :-)

Det är ju så ofattbart att du inte kommer att träffa honom.

Jag saknar dig så mycket. Jag tänker mycket på dig. Mest tänker jag på den sista tiden när du låg på sjukhuset och när du dog. Jag tänker mycket på de sista 5 minuterna. Maktlösheten att inte kunna göra nåt och känslan av att vara så nära döden, men endå så långt borta. Jag har tänkt mycket på det, att jag kände i min kropp döden, jag fick glutta lite på skynket och känna den. Du var där och sen var du inte där längre. Sista andetaget, lungt och fint och sen borta. Kroppen kvar men inte du. Det är så svårt att förstå. Jag tittar ofta på kortet som jag tog efter du hade dött. Jag är så glad att jag fotade, det hjälper mig att förstå lite bättre, att du aldrig kommer tillbaka.

Jag har rensat ut din garderob, Sebban och Alex har flyttat hem tillfälligt. Så jag behövde göra plats för dem. Det var så jobbigt. Tog mig 3 dagar att rensa ut. Varje klädesplagg påminnde om tiden vi hade. Din gamla slitna röda jacka var värst, det låg kvar snorpapper och lypsyl i dina fickor och jag storgrät, kramade om den och sa hej då och slängde den i sopsäcken. Så gjorde jag med alla dina kläder, kramade och sa hej då. Jag har sparat dina favorit mjukisar, t-tröjan och mina favorit kalsingar, du vet de blåa boxershortsen som jag tyckte du var så ursexig i. Jag har lagt dem i en låda som jag tänker spara resten av mitt liv. Badrumskåpet var inte heller så kul att rensa. Ditt rakvatten kunde jag inte kasta, jag öppnade flaskan och helt plötsligt stod du där.

Varför skulle du dö? Varför kunde du inte gått till läkaren tidigare, så kanske du hade levt ett par år till.

Älskar dig - saknar dig