Väntrum

Roine, det finns ett ljus i denna mörka sorgtyngda tunnel. Jag har sett det, jag har upplevt det.

I onsdags kväll hade jag den mest roligaste kväll, jag upplevt på länge. Jag har skrattat så mycket att jag hade träningsvärk i magen i går. Jag, svägerskan, din bror och sambo, var på kryssning med Cinderella, Lasse Stefanz spelade. Vi hade så jätte kul och jag är så glad att jag beställde resan, visst blev det lite ledsamt när Lasse Stefanz spelade låtarna som vi spelade på din begravning men det gjorde inget, det var bara att låta tårarna rinna och sen blev det bra igen. Tyvärr blev det ju mycket folk på dansgolvet så man knuffades mest runt i stället för att dansa, men det var roligt i alla fall.

Det går att ha kul, det går att skratta, det går att vara glad, det går att se ett ljus i tunneln. Jag trodde verkligen inte det, jag trodde verkligen att jag skulle förbli i detta ångestfyllda mörka helvete. Jag trodde också att om jag hade kul så skulle jag känna som att jag svek dig, men jag känner inte så. Du är där du är, i döden och jag är här, i livet. Och jag förstår att jag måste ta vara på det, jag måste leva det, för både din och min skull. Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, jag kommer alltid att älska dig och känna saknaden efter dig. Men jag kommer så småningom att kunna leva med det utan denna sorgtyngda smärta.

I dag känner jag mig så glad, jag till och med har orkat storstäda. I morgon kanske jag mår skit igen, men det gör inget, för jag vet att jag en annan dag kommer att må bra igen. Det gäller att bara ta sig igenom det. Livet är som en berg och dalbana, höga toppar och djupa dalar, å just nu kommer de tätt. 

Jag hoppas jag får vara uppe på det ljusa krönet ett par dagar till och må bra.


Älskar dig - saknar dig.