Jag hatar helger

Hade någon frågat mig i augusti vilken dag som var min favoritdag skulle jag sagt fredag. Då har man hela helgen framförsig. Äntligen får Roine och jag vara tillsammans utan att gå till jobbet. Roine och jag som de flesta lyckliga människor ha fredagsmys. Börja kvällen med en grogg, laga god mat och dricka något gott vin, öl för Roine eftersom han inte gillade vin. Efter middagen titta på Dobidoo, Roines favoritprogram på tv, ta en grogg eller 2, gå och lägga sig, sova eller älska och ha hela lördag och söndag tillsammans.

Nu är helgen skit. Jag hatar fredagkväll, ångesten är ett faktum när jag vaknar på fredag morgon. Nej skriker jag inom mig, jag vill inte ha fredag, jag vill inte ha ngn jävla helg. Jag tänker hur jag skall överleva denna helg, kan mamma, syrran, Sebban komma hit så jag slipper vara ensam. Jag måste ha folk omkring mig, men inser ju varje timme på helgen att det är ju Roine som jag vill vara med och ingen annan.

Å gud Roine vad jag saknar dig, mitt hjärta går snart i tu. Hur skall jag överleva detta helvete. Jag tittade i din garderob i lördags och hittade mina favorit kalsingar som jag tyckte att du var så ursexig i. Du vet de blåa boxershortsen som du inte gillade, men som jag älskade. Jag tog fram dem, lade dem på sängen försökte minnas dig i dem. Hoppades att när jag öppnar ögonen så finns du där. Men de ligger bara där tomma, ingen Roine som fyller ut dem. Jag inser att jag aldrig mer kommer att se dig i dem igen. Jag fullkomligt bröt i hop, du kanske hörde mig när jag skrek ut min smärta.
 
VARFÖÖÖÖÖR ROINE, varför skulle du dö. Varför skulle du lämna mig, hur kunde du lämna mig kvar på detta jävla jordeliv. Varför skall jag gå igenom detta helvete. Varför kunde inte jag få fortsätta vara lycklig. Vad har jag gjort för fel, vad har jag gjort för att förtjäna detta. Kan du fråga Gud och återkomma till mig om svar är du snäll. Bara så att jag förstår av ngn jävla anledning så har detta en mening.

Det är så jävla orättvist. Jag tycker endå, att jag som har gått igenom så mycket i mitt liv, kunde väl endå ha fått behålla dig. Men nejdå jag skall fortsätta lida.

Tårarna vill inte sluta att rinna.

Jag älskar dig, jag saknar dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0